Så här är livet.

Far och son klev upp tidigt.

Fotbollscup i ottan.

För oss tjejer är morgonen lugn.

Vi njuter av lugnet.

Det behöver vi.

I alla fall jag.

Sen ringer det på dörren.

Dagen drar igång med en väldans fart.

Så här är livet.

Jag tror att jag håller på att vänja mig...

Jag är bra.

Jag suckade.

Men lät det vara.

Snart kommer det inte finnas några val.

Hon gör experiment.

Klistrar en sak på en annan.

Ja, experiment!

Med stort allvar.

Ett viktigt jobb.

Vi hann köpa lite nytt.

Lyxar.

Firar mig själv.

Håller mig lugn.

Inga monster får känslorna att koka över.

Vi har det så bra.

Lugnt.

Mållinjen

Jag gjorde det!

Med stora lugna kliv tog jag mig över mållinjen.

Inga skrik på barnen vid läggdags ikväll.

Ja, det är LYCKA.

Lycklig?

Jag ville skriva något om lycka idag.

Men det gör mig bara förbannad.

O-lycklig.

Så jag skiter i det.

Vi har varit hemma och varit sjuka idag.

Mest jag.

Det gör mig också förbannad.

O-lycklig.

Skit också!

Känslan av att snubbla på mållinjen.

Ikväll också.

Det gör mig trött.

Tröttare.

Tröttast.

O-lycklig.

Jag vill skita i ALLT!

Men klockan ringer i morgon bitti.

Vi börjar om.

Jag börjar om.

Hoppas att jag ska nå hela vägen över mållinjen.

Det vore LYCKA!