Sov gott.

Det snöar!

Och jag kommer åtminstone att somna lycklig.

6 år.

Firade vår stjärna.

Fast hon är egentligen mitt hjärta.

Bästa pannkakstårtan la sig som bomull kring allas våra hjärtan.

Bär till, som fick oss att börja prata om sommaren.

Bästa presenten testas på direkten.

Blir mjuk och varm i kroppen.

Och ler.

Idag drog jag en lättnadens suck.

Ögonen tårades.

Han var glad!

Så otroligt glad.

Äntligen vill vi samma sak.

Äntligen får jag min lön som förälder.

Äntligen...

Livet efter.

Igår började jag städa ut julen.

Lite pö om pö.

Vi visar upp vår glada sida utåt.

De ledsna får stå vid sidan om.

Ljus byts inte ut.

Bara några nötter är kvar på gottebordet.

Ljusstakar ställs tillbaka långt in i skåpen.

Och den vackraste blomman blommar alltid lite för sent.

Tänk att det alltid blir så.

Det är som jag.

Alltid lite försenad.

Nu vänder vi blad.

Ett gott nytt år önskar jag dig.

Och mig.

En stilla födelsedag.

Jag är slut.

Skulle fira en vän, men det slutar med tårar i bil hem.

Jag är helt slut.

Så jag firar mina födelsedag i allra största stillhet.

Hemma.

Med vackra blommor.

Kärlek.

Tre ljus.

Underbara barn med underbara ord.

De sätter färg på livet.

Mitt liv.

Idag, bara glada kulörer.

Jag fick inga saker.

Precis som jag ville.

Men jag fick skog till mina barn för framtiden.

Och bin, som skall surra däri.

En bra födelsedag.

Man märker inte att kon är borta förrän båset är tomt.

Tomma bilder.

Tomma ord.

Tom.

Tillvaron är full.

 Livet är tomt.

Vi söker.

Precis som vanligt...fast ändå inte.

Det var inte meningen.

Detta långa uppehåll.

Saknar det.

Det var verkligen inte meningen.

Livet är väldigt annorlunda just nu.

Fast ändå precis som vanligt...

Röran och funderingarna är de samma.

Fast lite mindre.

Jobbar just nu.

Ett jobb som är just bara det.

Ett jobb.

Anpassning är vad familjen behöver.

TACK

är vad jag behöver.

Nu tar jag något annat jag behöver.

SÖNDAG.

Så här är livet.

Far och son klev upp tidigt.

Fotbollscup i ottan.

För oss tjejer är morgonen lugn.

Vi njuter av lugnet.

Det behöver vi.

I alla fall jag.

Sen ringer det på dörren.

Dagen drar igång med en väldans fart.

Så här är livet.

Jag tror att jag håller på att vänja mig...

Jag är bra.

Jag suckade.

Men lät det vara.

Snart kommer det inte finnas några val.

Hon gör experiment.

Klistrar en sak på en annan.

Ja, experiment!

Med stort allvar.

Ett viktigt jobb.

Vi hann köpa lite nytt.

Lyxar.

Firar mig själv.

Håller mig lugn.

Inga monster får känslorna att koka över.

Vi har det så bra.

Lugnt.

Mållinjen

Jag gjorde det!

Med stora lugna kliv tog jag mig över mållinjen.

Inga skrik på barnen vid läggdags ikväll.

Ja, det är LYCKA.

Lycklig?

Jag ville skriva något om lycka idag.

Men det gör mig bara förbannad.

O-lycklig.

Så jag skiter i det.

Vi har varit hemma och varit sjuka idag.

Mest jag.

Det gör mig också förbannad.

O-lycklig.

Skit också!

Känslan av att snubbla på mållinjen.

Ikväll också.

Det gör mig trött.

Tröttare.

Tröttast.

O-lycklig.

Jag vill skita i ALLT!

Men klockan ringer i morgon bitti.

Vi börjar om.

Jag börjar om.

Hoppas att jag ska nå hela vägen över mållinjen.

Det vore LYCKA!

Sååå duktiga föräldrar.

Torkat snor.

Varit med i skolan.

Och Hon.

Hon som inte tar för sig så mycket.

Hon fick en egen plats.

Eget rum.

Vi känner oss så nöjda.

Men det kostar.

Självförsakande.

Idag var det värt det.

Hur har helgen varit?

Lite av både det ena och det andra.

Hårda och mjuka värden i en skön förening.

Lite kalas.

Lite "måsten".

Lite bus.

Och en massa!