Glad påsk!

Ris från egna buskar som barnen pyntade. Påskpyssel från skola och dagis uppställt. Känns så mycket bättre i mammahjärtat att ställa upp allt som de har gjort på en enda gång. Andra år har jag hittat ledsna flörtkule-kycklingar tilltufsade i en väska eller bara bortglömda i källaren.

Påskbreven till grannarna är lämnade. Saliga - men lite frusna - barn kom hem med både pengar och mycket godis. Koftor, hucklen och förkläden slängdes i en hög i hallen, men fräknarna, äppelkinderna och mustascherna skulle vara kvar.

Köttbullar rullades, ägg målades och åts upp med sillen och laxen.

Så idylliskt.

Men egentligen är jag så trött på mina barn. Eller rättare sagt; trött på att vara mamman som blir trött hela tiden. Trött på att inte kunna hålla humöret uppe. Trött på att känna mig missförstådd. Trött på att jag inte känner mig tillräckligt uppskattad. Trött på att jag inte har ett facit till hur jag ska göra för att inte bli så trött på mig själv.

Jag vill så mycket mera.

Sitter med min lunch och funderar...

Sov för lite i natt. Inte kan jag beskylla några barn för det heller. Jag har bara mig själv att skylla. Gick och la mig alldeles för sent. Men det var ju så roligt att små-pilla lite med den här nya bloggen. Ville så gärna att mina ABSOLUTA favoriter kom in i en länklista. De tre översta kan jag nästan inte leva utan. (Sjukt? Mmm...)
Underbara Clara ser sömnen som en lyx och jag börjar inse att efter 40 så är det dags för mig att också göra det. Men det är svårt för en sådan nattuggla som jag är. För mig har ensamma nätter varit en lyx. Tyst i huset, alla sover, inga måsten. För även om huset ser ut som ett bombnedslag så är det ingen som räknar med att man ska fixa det mitt i natten. Då har jag dragit en lättnadens suck och känt mig fri!
Nu måste jag hitta den där frihetskänslan någon annanstans för det funkar inte att vara som en zombie och försöka förstå beskattningsreglerna och sedan hämta barn, som med all rätt är trötta efter att ha lekt och stojat en hel dag på dagis och i skolan, och gorma på dem för just ingenting.

Första intrycket

Jag gör som  Morgan, i P4:s "Mannheimer och Tengby i söndags, "ett rimligt dåligt första intryck". 
Har länge funderat på om bloggande är något för mig och min man har ofta sagt att jag borde starta en blogg. Men det finns ju redan så många fina bloggar som jag följer. En massa fantastiskt kreativa kvinnor med både vackra hem, underbara texter eller bilder. Vad kan väl jag ha att erbjuda världen? 
Nu är bloggen i alla fall startad tack vare min kurs i "Information och kommunikation" på ekonomiassistent programmet på CAS. 
Vi får se om det blir någon fortsättning av denna annars så trista start på bloggen... Den kan ju bara bli bättre i alla fall.