Dagen D

Storasyster ska få sova över.

Äntligen är dagen här!

Hon har väntat i ett år på att det skulle bli hennes tur.

Äntligen är dagen D.

D som i disko.

Det här med maten...del 6

Jag orkade inte.

Inte   en   gång   till.

På pappret låter det så enkelt.

Man bryr sig väl inte om vad små barn säger?

Det kanske är bara jag?

Nej, jag chansar inte.

Jag följer recept.

Ibland bara för att ha något att skylla på.

"Det var inte jag, det var receptet."

Men idag kunde jag inte hålla det ifrån mig.

Gnället.

Klagomålen.

Petandet.

"Jag tycker inte om..."

Det brast.

Föreslog att barnen ska laga sin egen mat.

Det gjorde de sen.

Den soppan var säkert älskad av alla.

Öppet hus

Igår kväll såg jag en underbar dokumentär på Cmore Emotion:

"About Face: Supermodels Then And Now"

Fick mer att fundera över.

Självkänsla.

Känslan av att vara vacker.

Vi har öppna fönster och dörrar överallt i vårt hus.

Så skönt.

Jag njuter av det.

På ett nytt sätt.

Fin känsla.

Lite allt möjligt

De andra är hemma igen.

Det märks på många sätt.

Framförallt:

Det är mer KÄRLEK med tre.

Men det mesta är detsamma hos mig.

Funderingarna kring livet.

Disken.

Det är så många jag känner som åkt till New York i år.

Jag låtsas att glasen är skyskrapor som tornar upp sig ovanför mig.

Att jag är där igen.

Någon gång.

Ett annat år.

Det dåliga samvetet.

Alla dessa goda föresatser som inte blir av.

Äh!

Bakar en kaka.

Den blir inte lika snygg som bilden i receptfoldern.

Och ger mig extra arbete imorgon.

God natt.

På gott och ont

Denna soliga lördag har jag slagit in sista-gången-för-läsåret-presenter.

Varit på ett härligt GUNG.

Nu laddar jag för min premiär som gymnast.

Som förälder gör man en massa saker...

 som man egentligen inte vill.

På gott och ont.

Chillar...

Har tränat.

Handlat.

Ätit lunch.

Diskat.

I tvättmaskinen ligger en tvätt och väntar på att bli upphängd.

Vi har redan planerat vilken film vi ska se ikväll.

Efter fotbollsmatchen.

Kanske kollar vi på en film innan också.

Som uppladdning.

Vi gör lite som vi känner.

Fortsätter att njuta av lugnet.

Storebror och jag.

Hjärta

Mitt hjärta är ditt,

ditt hjärta är mitt

och aldrig jag lämnar det åter.

Min lycka är din,

din lycka är min

och gråten är min när du gråter.

ur Folkviseton

Nils Ferlin

I kvällningen

Trötta fotbollsfötter.

Funderingar kring gamla kompisar som man saknar.

Önskan om att få vara på dagis igen.

Storebror behöver inte vara storebror just nu.

Vi hinner prata ordentligt.

Bara vi två.

I lugn och ro.

Vi njuter av stillheten.

Denna dag, en...

Bara vi.

I en vecka.

Tänker att ljuset denna morgon är vackert i dimman.

Det känns bra.

Okej.

Två timmar senare är den goda känslan som bortblåst.

Allt är fult.

ALLT.

Blir förbannad.

Blir förlamad.

Hur kan tyngdpunkten i kroppen förändras så snabbt?

Varför?

Det måste jag ta reda på.

En annan dag.

Skriver listor som ska hjälpa mig.

Något har jag gjort.

Jag klarar mer.

Läser bloggar som får mig på bättre humör.

Släpper in ny luft.

Det lättar.

Lugnet efter stormen...

...det sprider sig som nytt blod i mina vener.

Värme.

Lycka.

Stolthet.

Tacksamhet.

Älskar mina barn.

Allt är bara skönt.

Jag njuter.

Nu kan barnvakten komma

Det är förberett.

Det är kanske sista bråttom-dagen på länge.

Men det kommer tyvärr inte att vara sista gången med bråttom-mat.

Suck.

Nu är det i alla fall bara de vanliga sakerna på soffbordet.

Svärd och sånt.

Kuddarna står på rätt plats i soffan.

Inte Sköna-Hem-snyggt, men på åtminstone på rätt plats.

Tacksam.

Nu är det så pass undanplockat att någon skulle kunna komma fram för att damma och skura.

Någon.

Städar min ena ficka.

Äter lunch.

Snart prov.

Hej.