Hon...

...skrev så fint. 

Känns skönt. Fast ont. 

Och Drömma-Lottas kommentar. 

Är inte ensam om det fula i moderskapet.

Därför ska jag le nu trots att jag är rädd.

Dagen är inte slut än.

Men jag ler nu.

Varg

Jag har varit i skolan idag. 

Hungrig som en varg. 

Äter av första bästa som finns. Fast jag vet att det är fel. Köpebröd som jag egentligen inte vill att vi ska ha hemma. 

Men nu låg det där och vargen kunde inte stå emot.

Mantra

Måste verkligen hitta nya perspektiv på tillvaron. 

Idag var en bra dag.

Se det.

Förstå det.

Ta in det! 

Glöm det lilla strul som var.

Hade kunnat hända vem som helst.

Äh, skit i det som inte blev gjort, mycket blev ju faktiskt gjort!

Idag var en riktigt bra dag!

Det här med maten...del två...

Det var bara vi två. 

Hon och jag. 

Den äldsta och den yngsta.

 Visst det var ju bara rester.

Men det smakade underbart.

Hon åt en makaron.

Vi hade det trevligt.

Verkligheten

Den nu mera mycket omtänksamme och kramgoa stora killen ville låna kameran. 

Visst. 

Det här är verkligheten.

Stora syster lär lilla syster att rita gubbar med kropp.

Disken får vänta...

...ikväll också...

Påsken är liksom på väg ut av sig själv.

 Dagens fotograf.

Han är så omtänksam om mig just nu. 

Idag har jag fått många kramar bara för att "du behöver det, mamma". Ja, då fäller jag en extra tår. 

(Och får en kram till.)

Solen skiner ju faktiskt...

Jag känner mig vissen.

Gråsprängd, som disken efter gårdagens middag.

Gick och la mig alldeles för sent igår igen. Idag är jag som ett monster. Är det så enkelt? Har jag hittat en del av mitt facit? "Gå och lägg dig i tid!"

Jag vill hellre vara som de fräscha gröna knopparna som slår ut i påskriset. 
Piffad i rosa.

Bad om ursäkt för mitt dåliga humör.
Den stora pojken sa "jag vet vad du behöver - en kram!"
Fint.
Det finns glada gubbar här hemma också. 
Trots att de blir utnyttjade och sedan bara bortslängda.

Sedan äter vi bullar som vi bakade igår och då känns livet lite lättare.

Hitta det lilla goda i det stora hela.
Le.

Det här med maten...

Solen sken. Snön smälte. 

Och hoppsan! Sommartid! Klockan ska ställas om!

Samtal. 

Det hjälper. 

Funderar både M och jag om det handlar om inställningsfråga. Ja, det här med barnen, stressen, ångsten...

Förmiddagen idag blev en otroligt harmonisk, ja rent av en fantastisk start på dagen! Inga Ipads, Ipods eller mobiltelefoner - bara Duplo. M bygger med barnen och tillvaron är faktiskt idyllisk, på riktigt.

Men sen är det ju det här med maten... 

Så dagens idyll bryts på kvällen av suckar, hårda ord, ångest och känslan av "jag vill inte vara med" är här igen.

Men jag tittar på dagens bilder och tänker att " det var ändå en väldigt bra dag". Bloggen kanske kan hjälpa mig med det? Att se att mycket här är ändå bra. 

Fokusera på det goda.

En inställningsfråga?!