Solen skiner ju faktiskt...

Jag känner mig vissen.

Gråsprängd, som disken efter gårdagens middag.

Gick och la mig alldeles för sent igår igen. Idag är jag som ett monster. Är det så enkelt? Har jag hittat en del av mitt facit? "Gå och lägg dig i tid!"

Jag vill hellre vara som de fräscha gröna knopparna som slår ut i påskriset. 
Piffad i rosa.

Bad om ursäkt för mitt dåliga humör.
Den stora pojken sa "jag vet vad du behöver - en kram!"
Fint.
Det finns glada gubbar här hemma också. 
Trots att de blir utnyttjade och sedan bara bortslängda.

Sedan äter vi bullar som vi bakade igår och då känns livet lite lättare.

Hitta det lilla goda i det stora hela.
Le.