Veckan börjar bra...

...sa han som skulle hängas på måndagen.

Först det där mötet.

Sen åt jag den där lunchen som jag VET är så dålig för mig.

STÖK!

Som ingen riktigt orkar plocka upp.

Jag tittar på allt. Suckar. Sätter mig och hänger. Tänker: snart, snart, SNART!! (Inte idag...)

Fullpott på dagis.

Genomblöta. Lappar. "Strumpor slut" och "byxor slut".

Första dagen!

Ok. Positivt nu! Vi kom i alla fall ihåg att ta med lite extrakläder...

Han somnar i soffan så fort han klivit in genom dörren.

Inget roligt blev gjort.

Hämtpizza till middag.

Ingen orkar ju tänka.

Barnen glada! 

Vi åt i soffan framför VM-tv. 

Förstummade barn gjorde middagen lugn och trevlig. 

Ler.

Insikten kommer över mig: vi gjorde faktiskt rätt.

Pluspoäng på föräldrakontot!

Men kvälls-sammanfattningen är ändå: tröttheten.

Både han och jag.

Idag vill jag börja om på nytt.

Lite mer action.

Men min frukost består mest av "finn fem fel".

Kaffe.

Frosties.

Vitt bröd.

Marmelad.

Vid lunchdags.

Det blir lika med uppförsbacke.

Ja, ja, när man väl har gått uppför backen så brukar det ju gå nedför sen.

Det är bara att börja gå.